Handtarget

Min baskettalang till hund!

Bland det roligaste mina hundar vet är handtarget, dvs att när jag visar en öppen handflata komma i full fart och trycka upp nosen i den. Ibland får de flera i följd i olika höjder, ibland bara en. Ibland kommer en godbit efteråt, eller en leksak. Ibland bara en frisignal för ”stick iväg igen”. Jag använder handtargeten som aktivering, som inkallningssignal och även som belöning. Som inkallningssignal är den helt suverän, jag bara står där och sätter ut en hand under tystnad. Den är också otroligt användbar i avlämnandet av föremål, det du ska tänka på är att inte börja sträcka dig efter det hunden har i munnen utan tvärtom – backa och låta hunden jobba sig fram till handen! Annars riskerar du att få en hund som inte kommer hela vägen in med föremålet och det kan i sin tur skapa en konflikt.

Handtarget är ganska lätt att lära in. Förbered ett antal godbitar och sätt dig ner. Sätt upp en hand nära hundens ansikte och belöna när hunden nuddar handen. Fortsätt på samma sätt, om hunden struntar i handen så ta snabbt bort den och prova igen. För inte handen mot hunden utan låt den successivt jobba mer och mer för att få ”tag” på den med nosen. Utöka allteftersom avståndet till hunden och variera hur du belönar den (släng godis, busa, ge ”varsågod” mot något etc).  Snart imponerar du på dina vänner genom att helt tyst och stilla kalla in din hund i full fart…

Lycka till!

Två av veckans hundar

Igår gjorde jag återbesök hos hunden Freja som är en schäferblandning från Sollentuna. Hon är osäker på mötande människor men hade förbättrats så pass tack vare mattes träning att vi valde att fokusera på familjens andra hund istället, goldentiken Medina 1 år. Hon är ljudrädd och en ganska intensiv hund (hm..intensiv golden, varifrån känner jag igen det…?) med ett stort aktivitetsbehov. Mattes uppgift blev att aktivera henne mer, vi gick bl a igenom övningar som följsamhet i backande, stadga och koncentration i ”sitt” (dvs att sitta kvar med störningar, mycket bra för koncentrationen!) och godissök.

Idag träffade jag Anna och Alfons i Gallerian. Alfons är en dansk-svensk gårdshund på 10 veckor och är, såklart, en bedårande liten sak. Anna hade många frågor om valpens träning som besvarades över en fika, därefter gick vi igenom två grundövningar;

1. Lek och passivitet – lek tillsammans, ta tag i halsbandet, släpp leksaken och vänta tills hunden släpper, starta leken igen när hunden är lugn. Passiviteten belönas med aktivitet.

2. Hantering i ”ryggsäcken” – sitt på golvet med hundens rygg mot dig mellan dina ben, lägg ut godis en bit framför. Belöna vid lugn, börja sen att ta i tassar och öron, släpp och belöna när hunden är lugn.

När man tränar valpar är det viktig med korta pass, Anna och Alfons får göra max 3 rep/övning men kan gärna göra övningarna flera gånger per dag! Ser fram emot att träffa dem snart igen.

Ha en underbar helg allihopa, ut och lek med din hund i snön!

Anna och Alfons

Underbara vinter

Det klagas en hel del på snön nu men jag vägrar…det är så underbart och jag njuter varenda morgon jag kikar ut och ser det vita täcket. För förutom att det är så vackert och rent så är mina hundar mycket lyckligare när det är riktig vinter. Det märks tydligast på Tussa såklart, Leia är ju som hon är oavsett omgivning .

Hursomhelst blev det ett nytt dirigeringspass i Haga idag. Jag byggde upp skålarna lite så det skulle bli lättare för Leia att se dem. Denna gång satte jag skålarna på klockan 3, 12 och 9 och ställde mig själv i mitten. Efter varje stopp vid skålen kallade jag in henne och skickade på nästa. Sista skålen hade jag lagt ut en dummy och gav henne ”sök” som belöning, lite mindre lyckat dock, hon såg mäkta förvirrad ut! Efter en stund så hittade hon den ialla fall och kom förnöjt traskande. Vi har mycket att träna på men det går framåt. Och om jag nu ska säga nå´t negativt om snön (fast jag inte vill) så är det väl att det blir skönt sen till våren att slippa pulsa fram med skålar och dummies i famnen…

Dirigering i djupsnö

Denna härliga söndag tog jag med mig Leia samt en dummy och några skålar till Stora skuggan för lite dirigeringsträning. Hade väl inga större förhoppningar om att det skulle gå felfritt då hon är i höglöp… men hon jobbade på bra trots att hormonerna firar livet med en berg- och dalbanetur Jag satte ut skålarna med synintryck och ca 50 m emellan till en början. Varvade denna träning med lite apportering, viktigt här att inte göra för många repetitioner och definitivt inte repetera något hon redan kan för många gånger. Jag utökade sedan avståndet mellan skålarna till ca 80 m (det blev inte längre för det var så jäkla jobbigt att pulsa i snön, ren lathet) och skickade henne rakt på den första, sen ”höger” på nr två och avslutade på nr tre där stoppet belönades med ett dummysök. Hemma sen i värmen fortsatte vi fila på ”kryp” som vi börjat med lite smått. Mycket nöjd matte nu, tror även lilla hon är ganska nöjd

Leia svalkar sig lite...

Linslus

Idag gjorde Eva, Carina och jag en lite annorlunda grej med våra hundar. Vi var med och filmade för en reklamfilm för avmaskningsmedel för hund som ska visas för veterinärer (så det är ingen idé du håller utkik på tv4 ). Vi var väl inte med i bild så mycket utan självklart stod hundarna i fokus. Efter att ha slickat lite på kameralinsen tyckte Leia att den inte var så läskig längre och kunde slappna av. Leia, Zakk och Pop fick hoppa ström över hinder, Zakk fick visa hur duktig han är på ”skall” , Pop visade lite freestylemoment, de fick hålla dummies etc. Tussa fick stoltsera med sitt orubbliga lugn och hur högt hon kan lyfta på öronen när matte viskar ”var är kissen?” Ett roligt avbrott i vardagen. Glömde såklart kameran tyvärr, hade varit roligt att få några bilder från spektaklet!

Leia tar en tupplur på tåget...

..och Tussa kollar vad som finns i kassen.

Tillbaka till verkligheten

Som jag har frusit idag. Min kropp var inte med på en lätt temperaturskillnad på 40 grader… Men det är roligt att vara hemma igen! Startade dagen med ett återbesök i Enskede och hunden Nellie, den lilla border terriern jag skrev om för några veckor sedan som är väldigt rädd för hundar och skällde på det mesta som passerade. Idag var det en annan hund jag träffade (tror att matte hade bytt ut henne… ) för det var stor skillnad. Matte hade fått i uppgift att hålla henne kort och strax bakom sig vid möten samt lära henne att koppla av i ”ryggsäcken”. Denna träning har alltså knappt tre veckor senare resulterat i att Nellie klarar av människomöten på ett helt annat sätt. Mattes tydliga och tveklösa beteende har skapat en trygghet i Nellie som inte fanns där förut och det nästan gick att se hur skönt hon tycker det är att få gå nära matte. Självklart belönas hennes lugna beteende med att hon får ”varsågod” att gå hela kopplets längd (förutsatt att situationen har lugnat ner sig). Nu ska de få träna vidare ytterligare en tid men lägga mer fokus på hundmöten som fortfarande är stressframkallande för den lilla hunden. Samma träning, samma trygga utstrålning från matte.  

Nästa man (eller hund) till rakning blev den knappt ettåriga kelipetiken Cleo som också blir stressad i hundmöten men av en annan anledning, hon vill fram. Receptet för matte blev on/off (passivitet som belönas med aktivitet), stadgeträning och passivitet på promenaderna. Då Cleo är mycket arbetsvillig valde vi att inte fokusera så mycket på träningen kring själva hundmötet utan mer på lydnadsövningar som sedan i sin tur kan fungera som verktyg i hundmötena. 

Kelpie - australiensisk vallhund

Mmmm vilket gott golv..!

Alla tar det så lugnt här!

Till och med hundarna. När vi åker taxi här håller jag alltid andan varje gång vi passerar en hund. De verkar hå sådan koll på bilarna, det är helt otroligt. Leia hade inte överlevt en sekund här som ”vildhund”. Hon är ju iofs som en vildhund hemma, eller mer en vild hund kanske Men hundarna här de går lugnt längs vägen och det känns nästan som att de till och med tittar sig runt innan de går över vägen. ”Först höger, sen vänster. Så, nu kan jag gå.” De flesta av dem verkar må ganska bra vilket, såklart, är skönt att se.

Nu har vi bara några dagar kvar här, sen bär det hem mot kylan igen. Känns såklart trist på ett sätt men samtidigt så trivs jag ju så bra hemma så det är alltid skönt att komma hem!

Fredrik tar en tur i vattnet

Nu klagar jag inte längre

Nu har vi landat några dagar och som vi njuter. St Lucia är helt fantastiskt, trevlig lokalbefolkning, få turister och god mat. Kan inte bli bättre! Dagarna består av strandbesök, lite träning och allehanda äventyr. På restaurangerna stryker små, fina katter omkring och självklart har jag delat med mig av min fiskmiddag till dem. Eftersom jag inte matar mina hundar vid bordet hemma så lever jag ut alla sådana begär här istället. Inte katterna emot.

Jag kommer inom kort att börja ta upp lite olika vanliga (och ovanliga) hundproblem här på bloggen. Om du har något specifikt problem eller fråga som du vill att jag tar upp så är du välkommen att maila den till mig Under tiden får ni njuta av utsikten från vårt hotellrum…

Inte så illa va?

Fem ynka centimeter…

Fascinerande hur ett helt land kan bli så lamslaget av fem centimeter snö?! Trafiken står helt still (och då menar jag HELT still), skolorna stänger och alla plan ställs in. Inklusive vårt mot St Lucia. Jag förstår att norrlänningarna skrattar gott när de ser kaoset som snön orsakar i ytterst små mängder. Och jag håller med, smått patetiskt. Men så är jag ju bitter över att inte få sitta på ett plan mot SOLEN!

Hört talas om dubbdäck, någon?

Och nu blir det sol…

I alla fall för min del. Hundarna avlämnade hos mamma och det sista packas här hemma. Om några timmar åker Fredrik och jag till St Lucia, Västindien. Inte helt fel… Så om du INTE vill läsa om hur underbart jag har det så undvik denna sida till den 26 jan

Hit ska vi...